I fredags var det ytterligare en riktigt lyckad ormletning.
Jag hittade en snok (dålig bild) men Tessie hittade tre! Hon har blivit en rackare på att söka orm. Hon störtar fram och markerar som en pointer. Och när jag kommer fram backar hon och sätter sig eller lägger sig ned och väntar tills jag fotograferat färdigt – det där har hon lärt sig alldeles själv?

Första bilden visar den orm jag hittade, en stor en!

Nästa bild visar den första av tre som Tessie hittade. Samtliga snokar jag fann idag var kraftiga och stora exemplar.

Pilen på bilden visar var ormen ligger. Tessie tittar på något annat just när bilden tas.

Här visas den snoken. Översta pilen visar var huvudet är och den nedre svansslutet.

Nästa bild visar snok nr 2 som Tessie hittade.

Närbild.

Och så då Tessies tredje snok. Vår totalt fjärde.

Närbild.

Denna dag fick jag lockat till mig fåren och efter att gett dem tre knäckebrödsskivor kunde de tänka sig att intressera sig lite för Tessie.
Hon skötte sig utmärkt. Strax efter kortet försökte det här fåret stånga Tessie och då försökte Tessie nafsa tillbaka. Inget som jag lade mig i.

Idag var det en riktigt lyckad ormletning.

Den första orm jag såg var en enormt stor snok. Diametern på tjockaste stället var ca 3cm. Helt klart en hona och säker även till åren kommen – erfaren. Det förstod jag eftersom jag hann inte få upp kameran innan hon hade gömt sig.

När jag kikade lite till såg jag en snok till, en mindre troligtvis en hanne.

Pilarna på bilden visar var ormen är. Pilen till vänster pekar på huvudet och pilen till höger pekar på svansslutet.

Jag lyckades också för första gången nu i vår få syn på två huggormar.

På bilden ser ni den ena vid vänstra pilen och den andra vid den högra. Den vänstra är lite ljusare än den högra. Den högra är också något mer åt det bruna hållet. Troligtvis två hannar men den högra kan vara en hona.

Närbilder på den vänstra Huggormen:

Bilder på den högra Huggormen:

Pilen pekar på huvudet.

Pilen till höger visar var huvudet är.

I går, när jag var ute och promenerade med hunden hittade jag en snok (hane) som slingrade sig fram i ett dike.

En annan flanör kom och snoken kände lukten och flydde upp i snåret invid skogsvägen.

Efter ett tag vågade den sig tillbaka och upp på skogsvägen.

Klicka på bilden och se vad det är som fått snoken att stanna upp.