En jättegammal Ek i Sherwoodskogen i England, norr om Nottingham.
Se hur den är uppstöttad. Den var också lappad med tjärpapp.
Hustrun fanns med, i bilden, framför staketet. Hon blev bortklonad.
En jättegammal Ek i Sherwoodskogen i England, norr om Nottingham.
Se hur den är uppstöttad. Den var också lappad med tjärpapp.
Hustrun fanns med, i bilden, framför staketet. Hon blev bortklonad.
En vacker lummig vy i Sherwoodskogen. Det jag egentligen fotar på den här bilden är ekorren som hoppar bort uppe på trästaketet, pilen pekar mot ekorren. I den infällda bilden visas samma ekorre i ett annat perspektiv. Eftersom jag hade den lilla digitalkameran med mig så blev det inga riktigt bra bilder.
Den Engelska ekorren är gråbrun (Sciurus carolinensis), till skillnad från vår Svenska som är rödbrun (Sciurus vulgaris).
Har läst att den gråbruna Ekorren tränger undan den röda på så vis att den bl.a. är bärare av sjukdomar som den själv är motståndskraftig mot men som överförs till den röda, som insjuknar och dör.
Den gråbruna har också ett större matregister, bl.a. kan den bättre tillgodogöra sig ekollon. Den gråbruna förökar sig också mer effektivt.
För att nå den här toppen så kunde man köra bil nästan ända upp. En bred stig om kanske 750 meter följde man sedan, upp till toppen. Det var väldigt blåsigt den här dagen, inte det bästa väder. Regnet hängde i luften. Precis när vi satte oss i bilen så började det regna.
De engelska lantvägarna var otroligt smala och så låter de snårigt buskage växa upp utmed kanterna och ofta var det så att det växte över vägen och bildade ett tak.
Den här bilden försöker illustrera hur trångt det var och hur det såg ut utmed vägen.
Att de låter snåren växa upp utmed kanterna hade å göra med att dels hålla djur från vägen men också att hålla obehöriga borta från markerna. Och anledningen till att det blev tak över hade att göra med att de inte nådde längre med klippredskapen.
(Red. 070910)
Liten påfågelspinnare (saturnia pavonia)
Den här vackra larven hittade vi när vi promenerade uppe på Selworthy Beacon.
Kan någon hjälpa till att artbestämma? Min litteratur om insekter är mycket begränsad.
Det är jag som står på stigen. Bakom kröken blev det ännu brantare ned mot Porlock Bay och Bridgewater Bay.
|
Samma med bilden nedan. Vet inte vad det är. Har en klar begränsning i mina botaniska kunskaper.
|
Någon som vet vad det är för blommor?
|
Jag och stenkorset. Det blåste som attan men vi klarade oss från regn.
|
Jag satte på allt jag hade i tele och telekonvertrar och lutade mig mot biltaket. Bilden har fått mer ljus och kontrast via bildbehandlingsprogrammet Paint Shop Pro 7.
På vår vandring till Nuns Cross och tillbaka läste jag lite fel på kartan så vi var på väg lite för långt söderut. Nu upptäckte jag det ganska fort. Å andra sidan var väl det lite tur i det, annars hade jag ju inte fått den här tjusiga bilden.
|
I förgrunden vilda s.k. Dartmoorponnys och Nuns Cross Farm i bakrunden med mystiskt dimmiga kullar i bakgrunden.
Det var med hjärtat i halsgropen jag satt i bilen och såg hur engelska bilförare susade förbi dessa ponnyföl. Det satt skyltar utmed vägen som upplyste om hur många ponnys och får som hade blivit ihjälkörda. Man kan ju undra vad det är som driver bilförare att köra fort i en nationalpark där de vet att de kör inom inhägnat område och där det går lösa djur?
|
Bilen på bilden körde faktiskt relativt lugnt men medan vi satt där kom det bilar farandes i en fart som jag ansåg allt för hög. Dessa Ponnys hittade vi vid väg B3212 mellan Princetown och Lettaford. Så värst vilda verkar de inte vara. WikiLänk om Dartmoorponny
|
Powered by WordPress