På en sten låg det en brun huggorm och en snok och solade.

Hittade ytterligare en brun huggorm, en bit bort.

På en sten låg det en brun huggorm och en snok och solade.

Hittade ytterligare en brun huggorm, en bit bort.

Tre snokar fann jag och den ena solade ihop med en huggorm.

Den där lille snoken blev efter ett tag lite nyfiken på huggorm och bestämde sig för att lukta lite närmre:

Och ännu närmre:

Och det blev tydligen tillräckligt. För det räckte tydligen.
Snabbt tillbaka igen.

Lite längre bort låg en ensam (blåöga) och solade.

Och vid ett annat ställe låg det en till.

Den lilla pilen pekar mot huvudet.
Tog en liten tur ut till Onsjökärret nu på morgonen. Solen tittade ju fram så smått mellan molnen. Det har blivit mycket gräs nu. Ormarna blir då svårare att få syn på. En fann jag dock.

Det är en av de snokar som av någon anledning får blåfärgad skinnhinna över ögonen. Och visst ser den lite smutsig ut?
Hade ingen större förhoppning om att hitta något under plåtarna då det var rätt så ostadigt väder.
Det skulle visa sig att jag hade helt fel. Se vad jag hittade under den s.k. plåt 1.

Jag har identifierat 12 stycken på den här bilden. Det kan ha varit 14st. Första bilden blev nämligen väldigt suddig. Jag blev väl exalterad. Och innan kameran hann spara och bli aktiv för nästa bild (1sek) så hann troligtvis ett par kopparödlor smita undan. Det här gänget försvann ovanligt snabbt för att vara kopparödlor. Inom 5 sek så var det tomt.
Under plåt 2 var det tomt.
Under plåt 3 hittade jag fyra stycken unga (små) kopparödlor.

Den här plåten är ganska stor och de låg lite utspridda så jag har tryckt ihop dem lite. Därav de infällda bilderna omgivna med cirklar.
Under plåt 4 fann jag dessa:

Notera den härliga färgen på den större, nästan orange. Och notera också det lilla myrsamhället i nedre vänstra hörnet av bilden.
Jag har tidigare undrat och ställt frågan har närvaron av myror någon betydelse för förekomst av främst ormar? Nu kan jag i alla fall svara att för kopparödlor har det ingen betydelse. Under plåt 1 fanns också ett jättestort myrsamhälle (svartmyror) och här under denna, plåt 4, ett myrsamhälle med rödmyror.
Under plåtarna 5-8 var det tomt på ödlor. Däremot fanns det gott om myror.
Tänk vad tiden går fort. Det var för en hel månad sedan som jag var här senast.
Satt hemma och tittade på regnmolnen då det plötsligt lättade lite. Tänkte att om jag längtar ut då så längtar nog ormarna till att få värma sig lite.
Jag hade rätt. Men det hade växt igen en hel del så de var inte lätta att hitta. Fann en som låg bra till för en bild.

![]() |
|
Snok 1.
|
![]() |
|
Snok 3. Snok 2 var alltså den som hela tiden smet iväg. Under rubriken ”Onsjökärret 070624 (1)” kan dock just den individen ses på bilderna 2 & 3.
|
![]() |
|
Snok 4.
|
![]() |
|
Snok 5. Pilen pekar mot huvudet. Till vänster, utanför bild, låg (ligger) snok nr 6. I området vid den vita ovalen såg jag att det rörde sig kraftigt och lite senare, till höger, utanför bilden såg jag det som visas på bilden här nedan.
|
![]() |
|
Snok 7. Ömsar skinn. Den vänstra pilen pekar på skinnet och den högra på ormen som håller på att lämna det gamla skinnet. Mer än så här fick jag aldrig se av den nyömsade ormen. Det blev bara skinnet kvar och det visas på bilden här nedan.
|
![]() |
|
Ormskinn, alldeles nyömsat, från snok 7. Till vänster i bild skinnets huvud, vid pilen, och till höger i bild, vid pilen skinnets svans. Ett nyömsat skinn är mjukt och klibbigt. Det klibbiga gör att det lättare fastnar i växter och grenar och hjälper därmed till att ”åka av”. Ormen kryper ju faktiskt ur skinnet. Genom att det fastnar, p.g.a. klibbigheten så kan ormen dra skinnet av sig.
Jag tog inte vara på det här skinnet det var lite väl illa åtgånget, mer än halva huvudet fattades och det var bitar borta lite här och var. Det syns tydligt på bilden hur breda ormens s.k. bukplåtar är. |
![]() |
|
Snok 1.
|
![]() |
|
Snok 2 & 3. En mörkare till vänster och en ljusare till höger. Pilarna pekar mot respektive huvud.
|
![]() |
|
Snok 2, den mörkare. De kasade ned från stenen efter en stund.
|
![]() |
|
Snok 3, den ljusare. Lade sig tillrätta alldeles bredvid, lite till höger om den mörka snoken.
|
![]() |
|
Snok 4.
|
![]() |
|
Snok 6. Nr 5 fick jag alltså ingen bild på. När solen inte skiner och det är mulet så blir de mörka ormarna riktigt mörka. Den här är extra mörk och dessutom är de gula fläckarna baktill på huvudet extra ljust gula, nästan vita.
|
![]() |
|
Hade jag varit smidigare så hade jag kunnat få en betydligt snyggare bild där hon ligger ca 2 dm åt höger. Men det är svårt att göra sig omärklig när man studerar ormar.
|
![]() |
|
Under plåt 1.
|
![]() |
|
Under plåt 3
|
![]() |
|
Under plåt 4.
Jag har totalt 8 plåtar utlagda.
|
![]() |
|
Pilarna pekar mot respektive snokhuvud.
Eftersom jag satt utmed en grusad gångväg och här brukar vara ganska så trafikerat med flanörer och motionärer så insåg jag att jag utgjorde en slags sockerbit.
Ett par skyndade förbi stannad bara och tittade lite snabbt och undrade vad jag gjorde. Sedan kom det en äldre herre. Jag har träffat honom förut och diskuterat ormar.
Han ställde sig bredvid och kikade nyfiket. Frågade vad jag såg. Jag pekade och berättade att där ligger fyra snokar huller om buller.
Han lutar sig fram lite, kisar med ögonen, trampar lite med fötterna. – ”Ja, nu ser jag dem, hur många var det sa du?” Jag svarar, – ”Det var fyra, nu är det tre.” Han fortsätter att titta intensivt och flyttar sig lite och så undrar han. – ”Det är svårt att se men sa du att det var tre nu?” – ”Ja, jag sa det men nu är det bara två kvar.”, informerar jag, lite smått road och fortsätter: – ”Ja de är skygga, de känner när du rör på dig.” Han rätar på sig, tittar stint in i vasskanten och utbrister: – ”Ja se, nu sticker en till!” och fortsätter: – ”Ser de bra de där?”, jag svarar: – ”Inte så jättebra, de litar mer på lukten och känseln. De ser dock bättre än huggormar. Huggormar har däremot en suverän nattsyn.” – ”Jaha du, ja nu är det bara en kvar, och så ligger den en lite längre bort där.”, säger han och pekar med hela armen och fortsätter sedan: – ”Ja nu stack den också.”
Han står så en stund och tittar sedan säger han tyst: – ”Jag ska nog gå nu, jag kanske ska ta av mig skorna och smyga härifrån?” Jag skrattar till och svarar: – ”Nej det behövs inte gå bara i vanlig takt det är de vana vid.”
Han lämnar mig och jag sitter där och tittar på den enda kvarvarande ormen. Det gjorde inte så mycket. Dels hade jag ju räknat med att bli störd och dels tyckte jag det var riktigt roligt.
Jag samlade ihop mina prylar och spanade lite som jag brukar och såg ytterligare 7 snokar. En fick jag ingen bild på och 5 låg väldigt väl gömda och skymda av en massa grönsaker.
En fick jag dock i en hyfsad vinkel. En blåöga.
|
![]() |
|
Pilen pekar mot huvudet.
|
Powered by WordPress