Kom på en sak, att fotografera flugor, i naturen, är inte det lättaste. Här är en.

Köttfluga.
(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].)
Kom på en sak, att fotografera flugor, i naturen, är inte det lättaste. Här är en.

Köttfluga.
(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].)
Fjärilar är vackra insekter. Såg några idag.

Nässelfjäril.

Nässelfjäril nr 2.

Påfågelöga.
(Kamera: Sony DSLR-A100 objektiv 75-300 [35mm: 112,5-450].)
(Rev. 070810)
Blågrått kapuschongfly – Larv (Cucullia lactucae).
Irriterande att inte veta vad det är för larver jag hittar här och där.

Tjusig är den i alla fall.
(Kamera: Sony CyberShot DSC-W55, objektiv 6,3-18,9 [35mm: 38-114])
Jag är osäker på om detta är groda eller padda. Jag gav mig inte tid att studera närmre och bilden är inte av bästa kvalitet.

(Kamera: Sony CyberShot DSC-W55, objektiv 6,3-18,9 [35mm: 38-114])
Jag gick lite fram och tillbaka med kameran i högsta hugg, inte ett liv? Stnnade vid en kant och tittar rakt in i markvegetationen, det var något där som inte passade in. Jag såg faktiskt inte vad det var. Tog en bild zoomade in och fick se att det var en skogsödla, kul!

Jag och kamerans autofocus är inte överens. Stänger jag av autofocus så får jag problem med mitt synfel, när jag skall ställa in skärpan manuellt. Och jag har inte lärt mig kameran tillräckligt ännu för att kunna öka skärpedjupet genom att ändra bländare, slutare och ISO.
En liten bit bort fastnade blicken återigen på något som inte stämde, något litet. Och det visade sig vara ytterligare en skogsödla.

På en sten låg det en brun huggorm och en snok och solade.

Hittade ytterligare en brun huggorm, en bit bort.

Tre snokar fann jag och den ena solade ihop med en huggorm.

Den där lille snoken blev efter ett tag lite nyfiken på huggorm och bestämde sig för att lukta lite närmre:

Och ännu närmre:

Och det blev tydligen tillräckligt. För det räckte tydligen.
Snabbt tillbaka igen.

Lite längre bort låg en ensam (blåöga) och solade.

Och vid ett annat ställe låg det en till.

Den lilla pilen pekar mot huvudet.
Tog en liten tur ut till Onsjökärret nu på morgonen. Solen tittade ju fram så smått mellan molnen. Det har blivit mycket gräs nu. Ormarna blir då svårare att få syn på. En fann jag dock.

Det är en av de snokar som av någon anledning får blåfärgad skinnhinna över ögonen. Och visst ser den lite smutsig ut?
Tänk vad tiden går fort. Det var för en hel månad sedan som jag var här senast.
Satt hemma och tittade på regnmolnen då det plötsligt lättade lite. Tänkte att om jag längtar ut då så längtar nog ormarna till att få värma sig lite.
Jag hade rätt. Men det hade växt igen en hel del så de var inte lätta att hitta. Fann en som låg bra till för en bild.

![]() |
|
Snok 1.
|
![]() |
|
Snok 3. Snok 2 var alltså den som hela tiden smet iväg. Under rubriken ”Onsjökärret 070624 (1)” kan dock just den individen ses på bilderna 2 & 3.
|
![]() |
|
Snok 4.
|
![]() |
|
Snok 5. Pilen pekar mot huvudet. Till vänster, utanför bild, låg (ligger) snok nr 6. I området vid den vita ovalen såg jag att det rörde sig kraftigt och lite senare, till höger, utanför bilden såg jag det som visas på bilden här nedan.
|
![]() |
|
Snok 7. Ömsar skinn. Den vänstra pilen pekar på skinnet och den högra på ormen som håller på att lämna det gamla skinnet. Mer än så här fick jag aldrig se av den nyömsade ormen. Det blev bara skinnet kvar och det visas på bilden här nedan.
|
![]() |
|
Ormskinn, alldeles nyömsat, från snok 7. Till vänster i bild skinnets huvud, vid pilen, och till höger i bild, vid pilen skinnets svans. Ett nyömsat skinn är mjukt och klibbigt. Det klibbiga gör att det lättare fastnar i växter och grenar och hjälper därmed till att ”åka av”. Ormen kryper ju faktiskt ur skinnet. Genom att det fastnar, p.g.a. klibbigheten så kan ormen dra skinnet av sig.
Jag tog inte vara på det här skinnet det var lite väl illa åtgånget, mer än halva huvudet fattades och det var bitar borta lite här och var. Det syns tydligt på bilden hur breda ormens s.k. bukplåtar är. |
Powered by WordPress