Hustrun är en känd ormfinnare. Hon var med en liten stund idag. Hon gick förbi 3st som jag såg. Det måste betyda att jag har utvecklats.
Den här bruna Huggormen är en hona som har sin favoritplats. Hon brukar ‘alltid’ ligga här.
Ofta är det så att främst huggorm kan ha en övervintringsplats som ligger ganska långt bort och sedan har de en parningsplats och så till sist sommarresidenset eller matreviret.
Huggorm kan bli upp till 20 år och den här är inte riktigt fullväxt. Så jag skulle tippa på att hon kan vara 5-7 år gammal.
Så om inte Människa, Igelkott, Ormvråk, Katt, Räv, Iller, Vessla eller Grävling tar henne så kan hon förnöja i vart fall mig i många år till.

Snok (Natrix natrix)

Ett tag trodde jag att jag skulle få gå hem utan att fått syn på en enda orm.
Jag var nämligen övertygad om att alla ormar var sugna på att komma fram och värma sig lite efter dessa dagar med kyla och regn.
Denna var den enda jag såg. En snygg en.
Helst hade jag ju velat att det vart en Hasselsnok…

Ladusvala (Hirundo rustica)

Ladusvalan är svår att fotografera, tycker jag. Antingen flyger den, fort som attan, och där hinner inte jag med. Eller så sitter den som här, på en vajer med ljus himmel bakom sig.

Nötväcka (Sitta europaea)

Efter en lång vandring (mina mått) fram till slussarna och tillbaka med avstickare in i skogen för att undersöka lite olika ‘ställen’ så kom jag då tillbaka mot Onsjökärret.
Där for den här lille upp och ned och hit och dit i en väldig fart.

Visst är hon vacker! Konstruerad i Ryssland 1990. Lämnad åt sitt öde i många år. Totalt sönderrostad hamnade hon under en händig mans händer 2004.
Fick ny botten och motor och inreddes till åretruntbostad. 2 rum och kök. Toalett med dusch, maskinrum och hall (tillika styrhytt). Och så en solterass på taket bakom styrhytten.
Och givetvsi är hon fullt sjöduglig.
Jag är djupt imponerad.